Köpa antenn

Ditt radioshack kommer, om inte nu så senare, att innehålla väldigt många saker. Men de två viktigaste sakerna är riggen och antennen. Den ena kräver den andras kamratskap. Alla de andra sakerna du har i shacket, de har du där därför att du själv har valt dem. De är perifera liksom en skrivare till en dator, eller en scanner. Datorn fungerar utan perifera maskiner.

De två saker du måste välja med stor omsorg är alltså rigg och antenn. Här ska vi titta närmare på antennvalet.

Det finns två olika situationer inför ett antennköp:
1. Du har erfarenhet och har antenner sedan tidigare, eller har haft.
2. Du har ingen erfarenhet och har inta haft någon antenn.

Om du inte har vare sig en rigg eller en antenn ännu så bestämmer du dig först för vilken rigg du önskar dig. Inte vilken du ska köpa, utan vilken du önskar dig att kunna köpa! Viktigt!
Sedan bestämmer du dig inte för riggköpet förrän du är helt på det klara med vilken antenn du ska ha, eller rättare sagt, som du kan ha.
Varför ska du göra så här? Jo, det kan ju vara så att du bor väldigt speciellt rent bostadsmässigt. Om du bor i en lägenhet utan balkong, på första plan i ett stort bostadsområde med höga hyreshus, så har du problem redan från början. Innan du har köpt någonting! Om du då först går och köper en kortvågsrigg för 160-10mb så måste du få upp en antenn som är för de banden. Det kan bli jättesvårt för dig!
Alltså, börja med antennen!

En antenn har alltid en storlek som är beroende av våglängden. På ett eller annat vis. Det finns jättekorta antenner för jättelånga band men då är verkningsgraden kolossalt dålig. Vi tar ett exempel: en ”pinne” som är 3 meter lång som anpassas till 80mb kommer att ha en verkningsgrad som är ungefär 3 %. Det låter ju inte så trevligt. Det låter lite grand som att det kommer nog inte att gå så bra, eller hur? Det är rätt. Det kommer inte att gå särskilt bra.

Om du istället först hade bestämt dig för antennen så hade två olika saker kunnat inträffa:
1. Du hade fått sätta upp en bra antenn därför att du fick tillstånd från bostadsbolaget.
2. Du fick avslag från bostadsbolaget och du slipper sitta där med en dyrbart inköpt rigg som du nu inte kan använda.
Alltså antennen först!

Nu kommer vi till frågorna som handlar mera om själva antennen som sådan.
Vågutbredning, konditioner och solfläckar. Dessa så fasansfullt viktiga ting som ingen råder över men alla vi radioamatörer är helt beroende av. Fullständigt beroende. Detta är vetenskap och ingenting går egentligen att förutspå. Du är i händerna på naturens makter! Du precis som alla andra radioamatörer. Det är också detta som skapar spänning och entusiasm, hur underligt det än låter.

Vad vill du?
1. Bara kunna prata med dina kamrater du redan känner?
I det här fallet behöver du få reda på vilket band kamraterna finns på och vilka tider de är igång. Då gör du så att du sätter siktet på att skaffa dig en antenn som passar enbart detta. Oftast handlar det om 80mb och du kan då med fördel tillverka din antenn själv. Materialkostnaden är runt 3-500 kronor plus koaxialkabeln som du trots allt måste köpa. En så kallad Balun behöver du inte. Du gör en rulle med 10-15 varv av koaxialkabeln som du hänger i ett kort snöre i mittpunkten av antennen som kan vara en halvvågsdipol eller Inverted Vee. Sedan hänger du upp den så fritt och högt du kan.
Om du istället vill köpa din antenn så gör du det. Häng upp så fritt och högt du kan.

Men om du inte kan hänga upp en trådantenn då?
Då får du fundera på en vertikalantenn eller en mobilantenn och du behöver fundera noga på exakt var den ska monteras. Båda de här antenntyperna kommer helt troligt att ge dig ett sämre resultat med dina kamrater. Men för att alls kunna få upp en antenn kanske du måste gå den här vägen?

Har du ett balkongräcke?
Har du en gräsplätt för dig själv?
Du kanske kan hänga en trådantenn på vinden?

Om du bestämmer dig för en trådantenn på vinden så bör det helst vara en vind som är så pass lång att du kan få upp en dipol. En vertikalantenn på vinden är inget att tänka på eftersom den är lång på kortvågsbanden. Jodå, du skulle kunna sätta en vertikal horisontellt på vinden men då ska du vara beredd på väldigt stora problem med anpassningen. Tänk helst inte på den lösningen! Men en trådantenn går bra. Det finns små spikisolatorer att köpa. Sådana man sätter elstängsel på. Snöbeläggningen på taket utanför gör ingen större skillnad så den här lösningen är en ganska bra väg att gå. Du ska däremot vara försiktig med den antennplanen om du vet att andra människor kan vistas på vinden då och då! Högfrekvent ström bränns! Det räcker med en enda incident så kan du bli tvingad att ta bort antennen om det inte är din egen fastighet.

Om du bestämmer dig för balkongräcket så finns det några alternativ. En hemmagjord ”pinne” i form av en tråd som du spänner ut, eller upp, och sedan anpassar med en antennavstämningsenhet. Du kan också välja att sätta en mobilantenn på balkongen. Vilket du än bestämmer dig för så behöver din antenn ha en så kallad ”motvikt” dvs någon form av jordplan. Helst ett avstämt sådant. Det går bra med en kvarts våglängd löst hängande, eller liggande, tråd. Helst flera. Men vad du än gör så försök låta bli att gå och drömma om att skaffa dig ett slutsteg! Det blir helt säkert bara problem för dig. Såvida du inte bor i en lägenhet högst upp så du får fri luft för din antenn. Åtminstone så blir problemen inte lika allvarliga som i det andra fallet när du inte bor högst upp. En antenn är som en människa och vill ha lite spelrum för att kunna fungera. Ett balkongräcke kan vara ett kungadöme för den inbitne radioamatören om det är den enda möjligheten men det gäller att väl förvalta de mycket få möjligheter som står dig till buds.

Om du bestämmer dig för gräsplätten så blir möjligheterna väsentligt mycket större än balkongräcket. Du har ju lite yta att sätta upp en vertikalantenn på! Här finns en hel del att välja på. Vad du nu behöver fundera över är hur hög antennen får vara. Det finns vertikalantenner att köpa för ditt band men de kan vara lite olika höga beroende på fabrikatet. För 80mb är de oftast, tyvärr, ganska höga. Kanske mycket högre än 10m, fast de är kraftigt förkortade. Men du har i alla fall en fördel tack vare gräsplätten. Finns det något högt eller halvhögt träd att fästa en trådantenn i? Finns det någon flaggstång? Utnyttja dessa om det går och du är då tillbaka till att kunna tillverka antennen själv eller köpa en färdig trådantenn om du så vill.

Tänk på att många vertikalantenner behöver någon form av stagning. Det är inget märkvärdigt alls. Normalt räcker det med snöre, t ex flagglina. Isolatorer behövs inte i stagsnören. De måste inte vara spända. Det räcker med att de just bara finns där när antennen börjar gunga i vinden. Naturligtvis tillräckligt sträckta för att inte kunna ryckas av.

Vertikalantenner finns i många olika utförandet. Titta över detta noga. De som det finns flest av är multibandsantenner och det förekommer förkortningsspolar på de flesta. De som inte har just spolar har istället något som kallas ”linear loading” och förkortar de också, men utan lindade spolar. Antenner som har förkortningsspolar även på jordplan behöver justeras noga medan de som inte har jordplan fungerar bra ändå.

Det finns två huvudgrupper av vertikalantenner:
1. De som ska matas i botten.
2. De som matas högre upp över marken, ofta mittmatade.

Enkelbands vertikalantenner matas egentligen alltid i botten men det finns naturligtvis undantag.

Man talar om markförluster. En bottenmatad vertikal har större markförluster än en mittmatad. Den vanligaste typen är bottenmatning. Skillnaden mellan de här två typerna kan vara rätt stor och beror på väldigt många faktorer, särskilt konditionerna eftersom sådana signaler som har en hög infallsvinkel kommer in i en antenn beroende av hur antennen strålar i höjdled. Det i sin tur beror på hur du monterat antennen. Tänk dig att du sätter en bottenmatad vertikal nära marken, kanske på ett kort rör du slagit ner i marken, så att antennens nedre del är mindre än en meter över marken. Då får du sannolikt en hög lobvinkel. Om du istället sätter samma antenn på husets tak så blir lobvinkeln vanligen lägre. Men på taket kan det vara bekymmersamt med eventuella stagsnören, om sådana behövs.
En vertikalantenn som har en hög matningspunkt har vanligen automatiskt en något lägre lobvinkel och oftast tjänar man inte mycket på att montera en sådan på taket. Däremot är det viktigt att koaxialkabeln inte hänger ner längs med antennens undre del utan helst går i tvär vinkel ut från matningspunkten. Det går ofta bra att dra koaxialbabeln snett ut från matningspunkten, bara inte parallellt med antennen. Helst inte mindre vinkel än 45 grader, ungefär.

Många radioamatörer har en multibandsvertikal som komplement till en vridbar riktantenn i sin mast. Av flera skäl. På de korta banden kan man då få de höga vinklarna med bättre resultat i vertikalantennen än i riktantennen som vanligen har en mycket liten lobhöjd om den sitter högt över marken.
På de långa banden (160/80/40), har man vanligen ingen riktantenn i masten eftersom en sådan är väldigt stor på så låga frekvenser, så man brukar använda en trådantenn eller vertikalantenn. En vertikal har här fördelen att ha en låg lobvinkel i förhållande till exempelvis en dipolantenn som kanske hänger ganska lågt. Den strålar dessutom även rakt uppåt. Det gör inte vertikalantennen. En dipol som sitter så högt upp att det är en våglängd till marken brukar däremot gå väldigt bra även för DX-trafik. Om du kan sätta en dipol så högt upp så gör det. Istället för att sättta upp en vertikalantenn! Däremot kan du få riktverkan med sammanfasade vertikalantenner som ger bättre resultat än en högt hängande dipol och därför är den typen av vertikal riktverkan en stor fördel. En och annan radioamatör har så kallad Four-Square. Det är fyra vertikala antenner som kan kopplas om för riktverkan åt olika håll. Bättre än en högt hängande dipol som inte alls strålar i sin egen längdriktning.

Många radioamatörer brukar säga att en vertikalantenn är ett dåligt val med tanke på den störnivå som finns i den lokala omgivningen. All den elektriska utrustning man har, och även grannarna, har större benägenhet att alstra antennström i en vertikal eftersom den sitter lågt och nära. Det här säger ingen emot men man ska samtidigt värdera en helt annan sak, nämligen att skillnaden mellan att inte alls höra en radiostation och att verkligen kunna höra den i en vertikalantenn, trots elektriska störningar, det är en viss skillnad. Inte sant? Åter ett exempel på att man inte ska lyssna till riktigt alla negativa åsikter om ett eller annat innan man själv har provat. Sedan är det också så att man kan sända på en vertikal och lyssna på en annan antenn. Sändaren struntar glatt i alla elektriska störningar från grannskapet, ju!

Alltså, har du en gräsplätt så är multibandsvertikalen ett bra alternativ vare sig den är bottenmatad eller inte.

2. Få kontakt med fjärran stationer, alltså köra DX?
Önskan att kunna köra DX är väldigt stor och ligger praktiskt sett i en radioamatörs ”natur” varför det finns ett mycket stort utbud av olika typer av riktantenner. Naturligtvis kan man köra DX med enkla trådantenner och multibandsvertikaler men det är lättare med en riktantenn. Man ska inte glömma bort att en riktantenn har två huvudverkningar man omedelbart drar nytta av. Det ena är själva riktverkan och det andra är att alla de stationer som finns på antennens baksida dämpas bort avsevärt, sådana som annars kanske skulle störa dig mycket när du har kontakt med en svag station. Även sidundertryckningen är en viktig aspekt och det är någonting som varierar mellan olika typer av riktantenner.

Riktantenner, en enorm kategori av olika konstruktioner och mekaniska lösningar. Allihop går under samlingsnamnet ”Beam”. Både en Yagi och en Quad är beamar och även en flerelements Delta Loop. Alla antenner som är riktande är beamar. Man drar helst gränsen för en Beam vid frågan om att den roteras eller inte. Det finns roterbara dipoler också men de är inte beamar eftersom de har endast ett element trots att de på sätt och vis kan vridas och riktas.

Här ska först nämnas att en samling vertikala antenner kan kopplas ihop på ett speciellt vis, med fasningskablage, för att åstadkomma riktverkan. Men den typen av antennkonstellation brukar man inte kalla Beam. Man säger helt enkelt ”fasade vertikaler”. Fördelen med sådana är i första hand på de långa banden där en Beam skulle bli fysiskt och mekaniskt alltför stor. Men det finns radioamatörer som gör som de vill oavsett fysikens motstånd och sätter upp riktigt stora monster-beamar för de låga banden.

Den vanligaste beamen är en Yagi. Namnet kommer från Japan och ”uppfinnaren” som hette Mr. Uda. Han var den person som fick idén att koppla flera element till en vanlig dipol. Han kunde dessvärre inte engelska men det kunde Mr. Yagi som översatte och skrev internationellt om Uda’s experiment. Därför kom konstruktionen att heta Yagi. Egentligen heter den Yagi-Uda.

En Yagi kan ha alltifrån två till väldigt många element. Vanligen är det så att ju flera element desto större riktverkan eller direktivitet som är den tekniska termen. Men det är inte alltid sant. Du vill ha en Yagi som har så hög direktivitet som möjligt dvs ”Gain” som mäts i dB. Det finns två typer av det här värdet så låt dig inte luras! Det ena är dBi och det andra är dBD. De kan inte jämföras. Ett värde i dBi ska alltid vara större än värdet i dBD för en och samma antenn. Vi tittar mera på den detaljen i samband med riktantenner för VHF och UHF.

En Beam består alltid av tre ting; drivelement, reflektor och direktor (en eller flera). Oavsett hur drivelementet är konstruerat.
Det finns dock ett undantag och det är en LPD, Logaritmisk Periodisk Antenn. Den kallas vanligen bara för ”logperiodare”. En sådan antenn har en enda fördel och det är att den är bredbandig över ett stort område men motsvarar vanligen bara en tre elements monobandare för den frekvensen som används för tillfället. Den här antenntypen hör till antennvärldens samlingsfamilj ”frekvensoberoende antenner”. Hit hör även Discone-antennen som ofta kallas ”kjolantenn” eller rätt och slätt ”scanner-antenn” om man syftar på VHF- eller UHF-banden. Den förstnämnda är en teoretisk produkt medan den senare är en framexperimenterad konstruktion. Båda från 40/50-talet. Den senare togs fram på direkt uppdrag från US Navy på den tiden och är en rundstrålande antenn till skillnad från LPD’n. Discon-antennens lobvinkel är lägst vid antennens lägsta frekvens och blir högre med högre arbetsfrekvens.
Om du vill ha en enda antenn som täcker, låt säga, 14-30MHz kontinuerligt och vill slippa använda antennavstämning så är en LPD en bra lösning. Detsamma om du vill ha en vertikalantenn som uppför sig likadant. Priset är dock gärna en helt egen historia…

En Beam kan vara en multibandsantenn eller en monobandsantenn. Utgå alltid ifrån att en monobands Beam är bättre för dig än en multibandare. Orsaken ligger i att en renodlad monobands Beam normalt är optimerad och därför ger dig en fördel för DX-trafiken. Däremot är det väldigt vanligt att det bara finns en enda mast att sätta antennen i och då är det enklast för dig att köpa en multibands Beam. En Yagi är normalt en helt ”platt” antenn och ger dig då utrymme för andra antenner ovanför, eller under. En Quad är inte ”platt” utan tar upp lika mycket plats i höjdled som i sidled men har istället en kortare svängradie. Det kan vara viktigt att veta om du har liten plats att svänga runt din Beam på. Svängradien står alltid i tillverkarens antennspecifikation.

Vilken typ av Beam man ska välja är föremål för en oändlig debatt radioamatörer emellan, Yagi eller Quad. Vanligen är det så att de som skaffat sig lite erfarenhet av båda typerna gärna väljer Quad. Låt oss titta på just detta ett ögonblick eftersom det är väldigt intressant.

Det är följande saker som oftast brukar diskuteras:
1. En 2 elements Quad motsvarar en 3 elements Yagi varför en 3 elements Quad motsvarar en 4 elements Yagi osv.
2. En Quad är mycket tystare än en Yagi i mottagning.
3. En Quad behöver inte alls sitta lika högt upp som en Yagi eftersom den inte är lika känslig för markens inverkan.
4. En Quad håller inte och blåser lättare sönder därför att den är en trådantenn.
5. En Quad har mycket större sidundertryckning än en Yagi.

Utan att egentligen söka mera konflikt i diskussionerna så ska du veta detta också:
En Quad består av helvågsloopar. Det betyder att antennströmmen blir större i mottagningsläge eftersom den ”fiskar upp” ett större fält. En Yagi är en halvvågsantenn.
En Yagi som inte har en kortsluten radiator kommer att ge dig mera statiska störningar än en Quad eftersom den är kortsluten per automatik genom sin konstruktion. Naturligtvis kan samma kortslutning åstadkommas i en Yagi och man brukar också göra så.
Markreflektionerna kan självklart påverka en Quad likaväl som de påverkar en Yagi men samtidigt är det faktiskt så att en Yagi bör sitta på minst en halv våglängds höjd över marken och helst minst en våglängd. De som provat båda typerna av antenner vill väldigt gärna hävda att en Quad kan sitta väldigt mycket lägre och ändå ge samma resultat. Denna erfarenhet är god att bära i minnet den dagen du önskar dig en riktantenn för t ex 40mb! Det blir en stor antenn på det bandet vare sig det är en Yagi eller en Quad. En mast som är 40-50 meter hög för en 40mb Yagi är en svår nöt att knäcka för de flesta medan en 40mb Quad och en 15-20 meter hög mast är en vanlig masthöjd för de flesta radioamatörer. Det finns de som har en sådan antenn i villaområde på ändå lägre höjd. Jag själv t ex.
Hållbarheten i en kraftig storm, vare sig det är en Yagi eller en Quad, går på ett ut. Håller antennen ska man vara glad. Men det finns en annan detalj i detta som är av intresse och det är att trådarna i en Quad gör en kraftig böj i de fyra hörnen eftersom varje element bildar en ram. De spridare som håller isär tråden rycker och drar i tråden när vinden är som värst och det nöter med tiden. Här finns lösningar men tillverkarna brukar inte gå på den linjen utan levererar vanligen med en koppartråd som i värsta fall inte håller i så många år. Somliga tillverkare har en koppartråd i en legering som är extra stark och då brukar det gå bra i alla fall. Det finns andra lösningar men de tar man till när behovet uppstår.
En Yagi består av aluminiumrör och de är monterade på en bom. Aluminium finns i en lång rad olika kvaliteter, så kallad legering, och priset på en Yagi brukar i stort sett alltid bero på dels aluminiumlegeringen och dels på mängden element, dvs hur mycket aluminium antennen består av. Av detta förstår du att en Yagi kan vara tung och att det finns väldigt många skruvar och muttrar i konstruktionen. När det handlar om Yagi så talar man gärna om hur rostfri den är och menar då om alla de här skruvarna och muttrarna håller i många år eller inte. Oftast är det rost efter några år. Beroende på var tillverkaren finns i världen så har man lagt mindre eller mer omsorg på de här sakerna. T ex en tillverkare i Texas kanske inte är lika noga med om det skulle kunna rosta medan en tillverkare i Finland är mycket noga med den saken. Fundera på det innan du köper en Yagi! Den som har en Yagi på 4o meters höjd bör tänka sig för innan elementen trillar ner, inte sant? En storm tär hårt på en Yagi och de mekaniska komponenterna. Sedan är det också så att elementen är tunnare i ändarna än inne vid bommen. När det stormar ordentligt kommer elementen att flaxa runt väldigt mycket för att inte tala om hur snöhäng och isbildning påverkar aluminiumrören. Om inte detta vore nog så är det lätt hänt att elementen vrider sig runt bommen!

Som du ser så är det fördelar och nackdelar med båda typerna av beamar, Yagi respektive Quad.

Men det finns en övergripande fördel med Quad som en Yagi har väldigt svårt att komma förbi! Eftersom en multibands Quad består av ett antal monobands beamar på en och samma bom så har du en fantastisk möjlighet att ha en separat koaxialkabel till vart och ett av de banden som finns i en Quad! Den avancerade radioamatören har separata koaxmatningar och sedan bandpassfilter i shacket så att flera riggar kan köras samtidigt! En makalös fördel framför en multibands Yagi. För att uppnå motsvarande med en multibands Yagi behöver man ha antingen ett specialfilter eller flera monobands Yagi-antenner i samma mast. Specialfilter finns men är dyra och klarar inte särskilt mycket sändareffekt. Flera monobands Yagi tar upp plats eftersom de inte kan sitta alltför nära varandra. I det senare fallet fordras det ofta en roterbar mast.
När du jämför en Quad och en Yagi så ska du hålla i minnet att en sådan jämförelse ska göras på antennerna som för en enda antennbom!

Alltså, har du ont om plats i din mast så välj en Yagi.
…eller….
Alltså, ska du köra avancerad contesting så välj en Quad.

Roterbar Dipol är en lösning som är ganska vanlig för den som har en multibands Yagi för 20-10mb och vill få en lite bättre antenn på 80/40mb. Den roterbara dipolen sätts då parallellt med Yagi-bommen och någon meter ovanför. På det viset kan du utnytta masthöjden för t ex 40mb!
Det finns också billigare multibands Yagi för 20/15/10mb och då kan en roterbar dipol vara ett alternativ för WARC-banden 17/12m.
Det blir lite sämre resultat med en roterbar dipol jämfört med en Yagi för samma band. Det går inte att komma undan eftersom det är enkla dipoler. Men just i fallet med 40mb är det en vanlig lösning som är väl så bra!

Var ska du sätta din Beam och Vilken rotor ska du ha?
Din Beam sätter du antingen i en rörmast eller en fackverksmast. Det handlar bara om val och utrymme om vi nu bortser från pengarna. Huvudsaken är att du kan vrida på din Beam.

Du behöver en rotor! Det finns många tillverkare av rotorer och i olika prislägen. Vilken rotor du ska välja beror på hur stor antenn du ska vrida på. Vänd dig i första hand till det säljföretag du litar på och be om råd. De brukar veta av erfarenhet. Eller så frågar du någon annan du tror kan svara dig på den här frågan. Det finns dock några saker du ska tänka på.

Vissa rotorer är tillverkade enbart för att monteras på ett platt underlag. En sådan rotor kan du inte sätta i toppen på ett rör. Du måste då ha en fackverksmast istället. Eller naturligtvis, anpassa med egen konstruktion. Sedan finns det rotorer som enbart kan monteras på rör. De kan du också ha i en fackverksmast om det sitter ett rör i toppen.

Rotorer delas in i sin mekaniska styrka och det finns flera saker som spelar in här. T ex vridmoment och bromsmoment. Den vertikala belastningen handlar bara om hur mycket din antenn väger, och glöm inte att räkna in allting som ska sitta ovanför rotorn dvs både röret och kablarna utöver själva antennen. Vanligen behöver man inte tänka på den vertikala belastningen eftersom det är rent av svårt att ha så mycket antenner ovanför en rotor att den skulle knäckas på det hållet.

En rotor som sitter i toppen på ett rör ska också ha ett rör ovanför rotorn, där din antenn ska monteras. Då är det viktigt att veta hur stort böjmoment rotorn klarar. Vindytan på antennen är viktig att veta och hur långt ovanför rotorn antennen kommer att sitta. Ju längre upp över rotorn desto större böjmoment ska rotorn kunna motstå. Om du har din rotor monterad inuti en fackverksmast så kommer din rotor att ha ett stöd ovanför, där toppröret går igenom masttoppen. En väldigt stor fördel för rotorn! Men en nackdel för plånboken. På kort sikt. På lång sikt är det en fördel också för plånboken därför att en rörmast är mera något av en provisorisk lösning för en aktiv radioamatör. Så småningom kommer masten i blickfånget som inköp även för dig! Om du är DX-intresserad vill säga. Är du inte inte det så kan du säkert klara dig med en enkel rörmast och en liten Beam.

Alla är vi väl bekanta med vår egen uppväxt och att de buskar och blommor som växer hemma i trädgården bli större och större? Det är precis likadant med amatörradio. Den växer och hos vissa amatörer växer det fort medan det växer långsamt för andra. Dessutom finns det de som stannar i växten!
En fackverksmast i trädgården växer så småningom upp hos dig om DX-trafiken är viktig för dig. Då får du större möjligheter med större beamar och kan hänga upp flera antennexperiment.

Alltså, om DX är ditt stora intresse och du har plånbok till affären så tveka inte att skaffa dig en riktig fackverksmast redan från början!

Bygglov och byggnadsnämnder behandlar vi i ett annat köpråd som handlar om master och rotorer!

Om du nu vill kunna klara dig med en rörmast och en liten Beam?
Det kan ju vara så att du inte har plats till en fackverksmast hur mycket du än vill ha en sådan. Om du bor i en mindre fastighet, kanske din egen, så får du fundera på om du kan utnyttja eventuella träd om det finns några. I dem kan du hänga upp trådbeamar med lite tur. Det blir inga stora antenner men är du riktigt fiffig och kreativ så kan du skapa dig en egen liten antennkonstellation med omkopplingsbara två-elementare, till exempel. Alltsammans tillverkar du själv. Det finns inte mycket att köpa färdigt när det gäller speciella patentlösningar eftersom det ska passa just dina väldigt speciella förutsättningar.

Om du kan sätta ett kortare maströr på en skorsten eller på husets gavel så har du mycket att vinna på det! För skorstensinstallationen finns det så kallade skorstensfästen att köpa. Vanligen i den öppna Radio- och TV-handeln. De kostar inte särskilt mycket och är väldigt lätta att montera. Men de kräver att skorstenen är av den murade, eller gjutna, varianten. Inte ett plåtskal kring en lufttrumma därför att det kommer inte att hålla!

Ett skorstensfäste och ett maströr som är 3-4 meter långt kan hålla uppe en 3-5 elements multibands Yagi utan större problem. Det är dock klokt att du försäkrar dig om att skorstenens kondition är bra. Finns det lösa tegelstenar så bör du välja något annat alternativ, eller reparera skorstenen och bibehålla monteringsplanen. Om skorstenen används bör du vara medveten om att rökångorna kommer att påverka din antenn negativt. Det blir beläggning på antennen och till exempel koaxialkabeln kan du bli tvungen att byta ut efter en del år. Nu är det ju så att de flesta skorstenar inte längre används. Jordvärmeaggregat har kanske tagit oljepannans plats och då sitter det ett lock över skorstenen för att regn och snö inte ska tränga in. Om det finns jordvärme i fastigheten men inget lock på skorstenen så räkna med att den skorstenen kommer att vittra sönder så småningom. Du behöver då göra inspektion då och då så du vet att din antenn sitter bra. Gärna inför vintern.

Det är många fastigheter som inte har skorsten. Då får man välja ett så kallat gavelfäste. Här finns också saker som kan köpas i den öppna Radio- och TV-handeln till hyfsat pris.

Oavsett om du väljer skorstenen eller nocken så kan du lätt montera din rotor i toppen på maströret och sedan din Beam ovanför den. De flesta rotorer kan monteras på ett maströr även om de inte säljs så. Då ska du komma ihåg att även skaffa ett så kallat ”undre maströrsfäste”. Men tyvärr är det så att alla rotorfabrikat inte har sådana. Undersök den saken innan du bestämmer dig för vilken rotor du vill ha. Enbart priset kan alltså inte styra i det fallet.

Nu kan det ju till och med vara så att just din fastighet har ett så kallat ”valmat tak” och då har du inga husgavlar. Du har istället lite för mycket problem. I så fall bör du återgå till tankarna om en vertikal multibandsantenn i trädgården, även om det blir trångt där, eller så väljer du någon egen lösning på trådantenner. Det går att köra DX med enkla antenner men det är rasande mycket svårare. Det finns radioamatörer som har gjort hål i taket! De monterar ett maströr i takstolen inne på vinden. Röret går då upp genom taket. Antingen sätter de då rotorn inne på vinden eller så sätter de den på toppen på röret, ute på taket. Här ska du varar försiktig! Det måste vara tätt! Det är svårt. Men det finns så kallade Takstos att köpa. Radio- och TV-handeln kan hjälpa dig med ett sådant. Det är en bit mjuk plåt som du kan forma efter tegelpannorna och i mitten finns en bit rör där maströret kommer igenom. Just i den punkten sätter du din tätning. Det finns olika lösningar för det. Till exempel en avsågad plastflaska så det blir som en muff över rörbiten i stosen. Men 100 % tätt blir det aldrig. Å andra sidan ska det finnas luftcirkulation på en villavind. Även vintertid.
För att nu också berätta om extrema lösningar så finns det till och med de som monterat en lättvikts fackverksmast på vinden och tagit upp hål i taket för den. Det blir svårligen tätt! Rekommenderas inte för den som inte är synnerligen händig och observant! Man kan naturligtvis sätta en lätt fackverksmast ovanpå taket utan att ta upp hål i det. Inte så ovanligt som man skulle kunna tro. Men masten får inte vara tung. Det finns radioamatörer som gjort så. En 12 meter hög fackverksmast ovanpå taket med staglinor till husets hörn. Återigen, så bör du i så fall vara helt säker på vad du håller på med!

Men skulle det nu råka bli ett totalt dödläge för antennplanerna så har du kommit till vägs ände, tyvärr. Det bir inga DX. Annan hobby? Spela Golf?

Vi förutsätter i alla fall att du har löst problemet och har nu ett maströr som sitter på din, eller hyresvärdens, fastighet. Vilken antenn ska du ha? Först och främst kan den inte vara alltför stor. Tänk på att en Yagi för 20mb är cirka 10 meter mellan spetsarna. Hur långt är huset? Hur kommer det att se ut? Kommer det att kunna skrämma någon?
Det finns förkortade beamar. De ser lite annorlunda ut med kapacitiva ändar där trådar eller pinnar sitter som stjärnor. De går i stort sett som vilken annan Beam som helst men de ger inte samma riktverkan, alltså inte samma Gain. I vissa fall kan de däremot ha bättre F/B, Fram-Back-förhållande vilket kan vara en fördel. En sådan här Beam som sitter lågt ovanför ett tak kan uppföra sig lite konstigt jämfört med en fullsize Beam i en hög mast. Den kan verka att ha dålig riktverkan åt ett eller några håll medan andra håll går bättre. Det beror på fastighetens inverkan eller eventuella träd som är nära och högre. Det kan också förändra sig med årstiden. Vintern brukar vara bättre med tanke på trädens inverkan men snön som gärna lägger sig djup på taket är mindre bra, även om den inte alltid påverkar särskilt mycket.

Monterar du en Beam lågt över ett hustak bör du tänka på att du samtidigt har sändareffekten väldigt nära husets innandöme, det vill säga du kommer att stråla väldigt mycket ner i fastigheten till de som bor där. Det kan bli mycket besvär i störningshänseende. Såvida inte du bor där ensam. Detsamma gäller om du sätter upp trådantenner vars ändar sitter nära fastigheten. De problem som du får själv är sådant som kallas RF-feedback eller HF-verkan. Effekten strålar tillbaka ner och in i ditt eget radioshack. Det kan hända många lustiga och olustiga saker på grund av detta. Mycket går att råda bot på med drosslar och avkopplingskondensatorer men det blir lätt väldigt mycket specialarbete med alla olika sorters åtgärder. T ex en dator mår verkligen inte bra och program kan hänga sig. Din talmodulation blir distorderad. Det blinkar i riggens display i takt med att du modulerar och rotorns riktningsindikator vaggar som en anka. Det kan hända sig så illa att du förstör någonting, i värsta fall.
Det gäller att du är på din vakt! Det kan gå bra på några band och sämre på andra. Något band kanske du inte kan köra på alls.
De här sakerna bör du ha i minnet redan innan du planerar din ”antennpark”! Men i många fall får man prova i alla fall och ta problemen som de kommer.

Allting som gäller artikelfamiljen Antenner kan förvirra på de mest oanade vis. Det finns antenntillverkare som skriver en rasande massa smörja om ditten och datten men i själva verket är antennen elektriskt, eller mekaniskt, sämre än alla billigare modeller. Det skrivs om dBi, dBD och dB ibland lite hipp som happ. Man kan läsa saker som ”strålningsdiagram i fri rymd” och utryck som t ex ”världens bästa antenn”. Ibland är det som om det inte finns någon hejd på all påhittighet.

Under senare delen av 1990-talet gick det ”mode” i att undvika alla typer av Yagi som hade förkortningsspolar, så kallade ”vågfällor”. Det fanns de som pratade om att dylika ting ”dög endast till spindelbon” eller att det var så mycket förluster att antennerna verkade näst intill fullständigt odugliga! Men man berättade inte att de ”nya och bättre” antennerna hade bredbandiga parasitiska radiatorer som i värsta fall hade förluster redan i sig själva. Man kan skapa en väldigt lång lista på saker som varierat genom decennierna och ändå så säljs det fortfarande precis likadana antenner ännu idag. Kan det bero på att det inte är bra? Ja, säg det du?

Tänk på att ju mera pinnar och pinaler som du sätter upp ovanför rotorn, desto flera saker kan trilla ner en och en i taget (eller alla på en gång?). De enklaste typerna av Yagi med de stabilaste mekaniska konstruktionerna är de som oftast blir kvar där de är monterade. Patentlösningar med mängder av smådetaljer är självklart mera utsatta för hela antennens uppförande, inte sant?
Grundkonstruktionen av Mr. Uda som översattes av Mr. Yagi är i praktiken den mest välfungerande.

Det finns så många tillverkare!
Ja, så är det! Gamla välkända tillverkare som fortfarande är i drift är CushCraft, Hy-Gain och Mosley. De här har väldigt många års erfarenhet men måste inte för den skull vara de bästa. Däremot kan de i vissa fall vara ganska billiga. De har liksom haft många år på sig att lära sig hur man konkurrerar med andra tillverkare. Däremot är de amerikanska och det innebär att transporten hit till oss i Europa kostar pengar. De priserna som står utsatta på amerikanska hemsidor stämmer därför inte alls för dig om du skulle beställa en antenn direkt från dem där borta på andra sidan Atlanten. Tänk dig för!
De som här i Europa säljer amerikanska antenner har självklart beställt en stor mängd antenner och kan då sprida ut transportkostnaden på många antenner! Det kan inte du!

Genom åren, eller rättare sagt decennierna som gått, så har det tillkommit många antenntillverkare. Exempelvis Tennadyna, M2, Force, StepIR med flera. De flesta är amerikanska så samma gäller med priserna och transportkostnaderna.
Tänk på att allting som är amerikanskt i sitt ursprung kommer ur Inch och Feet! Det betyder att om du skulle bli tvungen att någon gång reparera din antenn så kan du få svårt att hitta aluminiumrör i Sverige som håller exakt rätt mått för att passa i varandra så som de ska göra i antennelementen. Dessutom är det ibland så att skruvar, brickor och muttrar inte är riktigt så rostfria som vi önskar, vi som bor här uppe i det våta och kalla Skandinavien!

Men finns det inga europeiska tillverkare då? Jodå, det finns det visst det! Vi har OptiBeam, SpiderBeam, Prosistel, Titanex, Fritzel och så vidare. De europeiska tillverkarna kommer och går skulle man kunna säga. Det verkar lite konstigt att säga så men eftersom antennmarknaden inte är en oändlig marknad så finns det inga riktigt gamla antenntillverkare i Europa så som det finns i Amerika. Ett undantag är Fritzel som är tyskt. Tyska produkter har alltid kännetecknats för väldigt bra passform vilket är viktigt när du ska sätta ihop innehållet i kartongen med det väldiga plockepinn du fått.  En väldigt bra idé är att innan du beställer en antenn från ditt säljföretag så läser du först på om den antennen du funderar på. Titta på Internet efter hopsättningsanvisning. Ladda ner den. Den brukar finnas i PDF-format. Läs igenom hela instruktionen och försök bilda dig en uppfattning om hela antennen. Detta är ett gott råd! Om du vill köpa dig en likadan antenn som någon kompis så prata med honom först. I värsta fall avråder han dig! Han har ju erfarenhet av just den antennmodellen och det har inte du. Han kanske säger att du ska köpa någon annan modell? Därför att det ena eller andra inte blev bra för honom?

Hur som helst….
I allt när du har frågor så tveka INTE att fråga någon. Kamrater eller säljare. Den sistnämnda kan ju vara lite svårt att lita på kanske. Säljare är ju kända för att vilja tjäna så mycket pengar som möjligt. Även om det finns de som inte är sådana! Men hur ska du kunna veta det? Fråga en kamrat om det också!

 

Önskar dig lycka till!

73 – Bengt SM6FUD