Köpa Rotor

Många riktantenner sitter fast monterade för punkt-till-punkt kommunikation. Det finns en orsak att ha en riktantenn. När man vill kunna rikta sin antenn åt olika håll så vrider man på den. Vill man kunna vrida på den ofta så kan det bli en del jobb varje gång om man måste klättra upp till antennen eller ens att vara tvungen att dra på sig ytterkläder för att gå ut.

En rotor kan fjärrmanövreras och det blir då väldigt lätt och bekvämt att vrida på sin antenn. Det är en ganska härlig känsla att sitta i sitt radioshack medan snöstormen viner i minusgraderna utanför och samtidigt kunna vrida på sin antenn som det behagar.

Rotorer finns i olika utföranden och av olika fabrikat. De är olika starka och klarar olika stora antenner. Fabrikaten skiljer sig ifrån varandra på många vis och när man ska köpa sig en rotor för första gången är det självklart väldigt besvärligt att veta vilken man ska välja.

Ofta är det så att man frågar sina kamrater vilken rotormodell de har och så köper man en likadan. Men hur gör man om man inga kamrater har? Har man bara kamrater i etern så kan man fråga dem. Eller så går man sin egen väg genom att läsa på vad som krävs för de antenner man har eller planerar att skaffa sig.

Vi ska här försöka reda ut en del begrepp.

Förs och främst så pratar man alltid om två olika rörelser på en rotor:
1. Azimuth (höger<>vänster rörelse)
2. Elevation (upp<>ner rörelse)

Absolut vanligast är Azimuth-rotorn. Det är den som du ska använda för att vrida runt din antenn med. Elevation behöver man i stort sett enbart för satellitföljning, månstuds och eventuellt någon annan höjdinriktning. Den här typen av rotor brukar inte heller finnas så många att välja på.

Azimuthrotorer finns det många att välja på. Den här typen av rotor kallas rätt och slätt ”rotor” och så är alla införstådda med att man menar att rotorn vrider antennen runt horisonten.

  1. En rotor består av en motorenhet (utomhus) och en manöverenhet (inomhus).
  2. Det finns rotorer som går ett helt varv (360 grader) och det finns de som går mycket mera än ett varv. Det kallas ”överlappning” och är helt klart en stor fördel. Men inte nödvändigt.
  3. Drivningen i en rotor kan vara konstruerad kring plana kugghjul eller snäckväxel.
  4. Vissa rotorer är enbart avsedda att monteras på ett plant underlag medan andra kan monteras på toppen av ett rör.

Tekniskt sett är en rotor helt enkelt bara en apparat som har två delar varav den undre delen sitter fast på någonting som inte ska vrida sig och en övre del som drivs runt av en motor inut. För att manöverenheten ska kunna visa i vilken riktning som antennen står har rotorn en indikering som läser av en spänning från en potentiometer som sitter i rotorn.
Manöverenheten kan ha antingen digital visning av riktningen i grader eller en visare som roterar på en graderad skala precis som visaren på en klocka.

Håller en rotor?
Allting du ställer utomhus kommer att utsättas för väder och vind. Bilar rostar, virke ruttnar och så vidare. Det är inte alls som inne i radioshacket där rotorns manöverpanel står. Ändå är det faktiskt så att utomhusdelen, själva rotorn, klarar sig otroligt bra och även en rotor som suttit ute långt mer än 10 år kan se alldeles perfekt ut. Bortsett från smuts naturligtvis. Du behöver inte alls oroa dig för att väder och vind förstör din rotor utan det är det som finns inuti rotorn som kan ta stryk och möjligen ge en del problem.

Erfarenheten berättar att de vanligaste problemen inte är mekaniska utan elektriska.
Absolut vanligast är avbrott i styrkabeln. När du köper din rotor så får du med de kontakter som ska sättas på den styrkabel som du skaffat separat. Var noga när du gör det arbetet!
Vissa rotorer har direktanslutning av styrkabeln som då avskalas och läggs runt en skruv på en liten kontaktpanel. Se till så kabelns kopparkardeler ligger snyggt och prydligt runt skruven innan du drar åt. Slarv är inte bra och hur tråkigt är det inte när en rotor slutar fungera som den ska när vädret är som sämst och snön ligger hög? Var noggrann från början.

Ett annat elektriskt problem är när du ser att riktningsindikatorn på din manöverenhet gungar och inte kan sansa sig i en exakt riktning. Det kan bero på dålig kontakt i styrkabeln (kontakterna) eller så uppträder det enbart under tiden du sänder och då beror det på att HF-ström induceras i manöverkabeln. När du monterar din rotor så kommer du antagligen även att dra dina koxialkablar tillsammans i en enda bunt ner längs masten. Gör inte det! Låt rotorns manöverkabel löpa separat ner genom masten så är induktionsrisken minimal och oftast induceras absolut ingenting.

Ytterligare ett elektriskt problem är vatten i styrkabeln. Ja, just det, vatten! En olämplig styrkabel är en sådan som har papperskärna, det vill säga det finns papperssträngar inbakade i manöverkabeln från dess tillverkning. Det gör ingenting om det är ett normalt torrt klimat där du bor men här i Skandinavien är det inte så torrt att en sådan kabel är lämplig. I värsta fall upptäcker du en dag, troligen på våren, att din manöverkabel har blivit en vattenslang. Det kan faktiskt bli en hel pöl på golvet om du har otur. Det har hänt sådant. Vatten i en styrkabel är som bäddat för elektriska problem, inte sant? Tyvärr är det så att vissa rotortillverkare tillhandahåller färdigkontakterade kablar till sina rotorer och det är viktigt att du tar reda på hur det förhåller sig med vattentåligheten.
Det finns bra styrkabel också! Det är klokt att köpa en sådan. Exempelvis ”Oelflex” som dock kostar lite mera men det är väl placerade pengar! Du köper den från samma säljställe som du köper din rotor. Fråga gärna efter den kabeln.

Mekaniska problem är en annan historia. Det är ju så att en färdig produkt av något slag som utsätts för större fysisk påfrestning än den är konstruerad för kommer att gå sönder. Förr eller senare.
När det gäller rotorer så är det viktigt att monteringen görs ordentligt och att fästskruvarna dras åt ordentligt. Ett litet glapp växer långsamt och en skruv som inte är åtdragen kommer att ha alla möjligheter i världen att skaka loss och landa på marken till slut. Om du till exempel monterar din nya rotor på ett plant underlag, på rotorplattan i din mast, men glömmer att dra åt skruvarna som håller rotorn fast på plattan så kan det mycket väl bli så att du efter något eller några år blir förvånad över att rotorn går runt enligt vad du ser på manöverpanelen men antennen står stilla. Då sitter rotorn fast i maströret men har lossnat helt från rotorplattan. Tråkig situation. Särskilt om du jagar DX!

När rotorn monteras på sin plats i masten så ska maströret monteras i rotorns rörfäste. Här är det väldigt vanligt att fel begås. Vi har väl de flesta av oss fått lära oss att när man byter hjulet på bilen så ska man dra åt bultarna korsvis det vill säga först på ena sidan och sedan rakt över på andra sidan? Så får man inte göra med maströrsfästet på en rotor! Här ska alla skruv dras på ena sidan och sedan alla på andra sidan. Om du korsdrar så kan du spräcka de ”halvor” som klämmer åt kring maströret. De är vanligen tillverkade i gjutgods och det kan inte röra sig utan spricker. Det finns rotorer som har maströrsfästen i stålmaterial som inte brukar spricka men ändå är det lämpligast att kring ett rörformat föremål undvika att korsdra fästskruvarna. Du undviker då diagonala mekaniska materialspänningar och sådant äter över tiden och sprickor kan uppstå senare.
Man hör ibland radioamatörer prata om att ”kåpan sprack på rotorn”. Då har de gjort fel. Det handlar i just det fallet inte enbart om hur skruvarna dragits i rörfästet utan dessutom hur centrerat röret blivit fäst i rotorns överdel. Det finns en viss justeringsmöjlighet där också. Det är viktigt att röret är helt centrerat i rotorns centrum. Tänk på att en stor antenn orsakar mycket kraftmoment i rotorns rörfäste och det överförs till rotorns överdel. När motorn nu vrids runt så blir det förändringar i den här kraften och det åstadkommer spänningar i överkåpan. Den kan spricka. Det finns alltså en allvarlig orsak till att många, även riktigt starka, rotorer tillverkas så att de blir smala. De ser kanske inte så starka ut men det är bara ditt öga som låter sig luras av utseendet på rotorn. Styrkan sitter inuti.

Hur stor rotor ska man ha?
En tillhöftad regel är att aldrig köpa en rotor som ”räcker precis”. Påfrestningen som då blir när du använder den kan vara avgörande för livslängden. Om storleken på din rotor är precis tillräcklig så kan den hålla livet ut lika gärna som att den går sönder efter något år. Välj alltid modellen större. Det är ett gott råd som visat sig klokt för många. Att köpa en billig rotor som är precis tillräcklig blir dyrt om du efter någon tid måste köpa en likadan därför att den förra gick sönder, inte sant? Alltså är det ”billigare” att köpa en större modell redan från början.

Hur vet man vilken rotor som är stark nog?
Det finns många faktorer som avgör om en rotor är stark. Först och främst finns det de två huvudsakliga konstruktionsskillnaderna. Den ena är en rotor som från själva motorn drivs med ett snäckdrev och den andra är nedväxlade plana kugghjul, ibland kallad planetväxel.
Snäckdrev är under alla förhållande den starkaste rotorn när det gäller vridmoment och bromsmoment.

Den italienska tillverkaren Prosistel gör en serie rotorer med snäckdrev och de stora modellerna är mycket starka. De har dock en mekanisk konstruktion som i vissa fall omöjliggör montering i vissa situationer. Eftersom drivmotorn är tvärställd för att snäckdrevet ska kunna arbeta så sticker drivmotorn ut från den roterande delen i 90 graders vinkel. Det kan fordra en bred mast för att den ska kunna få plats. Vanligen går det bra men en smal mast kan vålla problem. Kontrollera alltid de fysiska måtten på en sådan rotor innan du beställer den! Mät på din mast och försäkra dig om att den får plats. En fackverksmast har tvärstag och de får inte sitta i vägen för rotorns motordel.

Den japanska tillverkaren Yaesu tillhandahåller rotorer som inte har snäckdrev. De stora rotorerna är starka ändå men inte lika starka som snäckdrevsdriften. Men de passar i nästan alla typer av facksmaster. För att minska påfrestningen har de stora modellerna möjlighet att starta och bromsa mjukt. Då är vridhastigheten något lägre ett litet ögonblick och det blir mindre ryck i antennen vilket i sin tur minskar risken för att väldigt långa element ska gunga och på det viset utsätta rotorn för onödig extra påfrestning.

Vridmoment och bromsmoment, vad är det?
Eftersom sådana här kunskaper inte alls ingår i kravspecifikationen för att amatörradiocertifikat så är det möjligen på sin plats att vi gör en lite djupare tekniska analys?

En motor som vrider runt en axel utför ett vridmoment i själva axeln. Vridmoment mäts i Newton-meter och förkortas ”Nm”. Newton är en internationellt vedertagen storhet och förhåller sig till ”kilogram” genom att 1 kilogram är lika mycket som 9,8 Newton. Det hänger samman med jordens gravitation och kan verka lite förbryllande men det är som så mycket annat när man kommer in i fysikens matematiska värld, för att inte tala om teknologisk maskinlära. Allting mäts i Newton.

Tänk dig att du håller i en exakt 1 meter lång stång. Du håller den precis rakt ut från kroppen. Ute i änden låter du din kamrat hänga på en hink som du vet väger exakt 1 kilogram. Det blir plötsligt ganska tungt att försöka hålla stången lika rak, inte sant? Nu utsätts din hand för ett vridmoment som är exakt 1 kilogram-meter! Ett kilo och en meter ger 1kg x 1m = 1kgm.
Om vi översätter 1kgm till Newton så blir det 1×9,8=9,8Nm. Hade du råkat stå på månen när du gör det här experimentet så hade påfrestningen på din hand varit mycket mindre, eller hur? Ja, därför att det är mycket lägre gravitation. Så fungerar vridmoment! Mycket vikt i änden och lång stång, då blir det tungt! Å andra sidan kan du inte andas där heller.

Bromsmoment är inte motsatsen till vridmoment. Eftersom vridmomentet slutar att arbeta när en rotor stannat så har det arbetet slutförts. Bromsmoment är istället den förmåga en rotor har att stå stilla och undvika att röra sig. Det blir därför ett annat sätt att se på saken. Det som är fastsvetsat har självklart det största bromsmomentet, inte sant? En rotor ska stå ”beredd” att starta utan att röra sig innan dess. Det är det som är bromsmomentet. Starka vindar ska inte kunna tvinga rotorn att vrida sig när den inte ska.

Många rotortillverkare anger de här momenten med någonting annat istället för med kilogrammeter och Newtonmeter. Varför är det ingen som har lyckats förstå. Men eftersom vi måste tyda tillverkarens specifikationer så får vi finna oss i att standard måttenheter inte används…

Låt oss titta på ett exempel.
En rotor som heter G-1000DXC har följande specifikation:
Wind Load (vindlast)                                                                         2,2 kvadratmeter
K-Factor (K-faktor)                                                                              230

Stationary Torque (bromsmoment)                                            6000 kg/cm
Rotation Torque (vridmoment)                                                     1100 – 600 kg/cm

Max.Vertical Load (max vertikallast)                                            200 kg
Max.Vertical Intermittent Load (max tillfällig vertikallast)  800 kg
Backlash (återsläppning av slutläge)                                            1°
Mast Size (rördimension)                                                                 38 – 63 millimeter
360° Rotation Time (tid för ett varv rotation)                           40 – 100 sekunder
Rotator Diametre x Height (rotor diam x höjd)                        186 x 300 millimeter
Weight (vikt)                                                                                          3,5 kg

Här är de båda momentuppgifterna angivna i storheten kg/cm. Kilogram vet vi vad det är och vi vet att det går 100 cm på en meter. Då är alltså bromsmomentet 6000 kg/cm samma sak som 60 kg/m (per meter).
Det betyder att om du håller i en 1 meter lång stång rakt ut från kroppen så ska du klara att hålla den helt rakt även om din kamrat hänger en 60-kilos vikt ute i änden. Vad tror du? Klarar du det? Inte det nej, men den här rotorn klarar det! Men inte ett enda kilo mer än 60kg!
Vridmomentet är angivet 1100-600 kg/cm. Just den här rotorn G-1000DXC har den där varierande hastigheten och då är vridmomentet som störst när den snurrar som snabbast och som minst när du ska börja vrida på antennen. Vi får alltså 600 kg/cm att vara detsamma som 6 kg/m i början av vridningen och 1100 kg/cm lika med 11 kg/m när det vrider sig som snabbast.

Du ser alltså att vridmomentet är mycket svagare än bromsmomentet. Varför är det inte lika starkt? Det beror på själva konstruktionen med kuggutväxlingen inuti rotorn. Där sitter en växel. När den själv bestämmer sig för att vrida runt så är den inte lika stark som när någonting utifrån försöker att vrida runt motorns axel inuti rotorn. Det är mycket svårare. Bromsmoment!

Du kanske också tänker på att det kan blåsa medan du vrider på antennen? Orkar rotorn då att vrida på alla antennerna? Det beror på hur mycket det blåser och hur mycket antennerna påverkas av vindtrycket. Se längre när i den här texten där vi tittar på Vindtryck.
Rent generellt så är det så att det fordras en riktigt ordentlig storm för att du inte ska kunna vrida på antennerna. En rotor som utsätts för kraftiga vindar kommer att vrida sig – stanna upp –vrida sig – stanna upp – vrida sig och så vidare. Vinden håller emot men eftersom vinden inte är konstant så ”släpper det” till och från. Detta är ansträngande för en rotor men det är sällsynt att den tar skada. Dessutom lär det bli så att när du ser att din rotor uppför sig på det här viset så är du försiktigare med att vrida på antennerna.

K-faktor, något konstigt eller?
Utöver vrid- och bromsmoment, som ju är väldigt intressant att veta, så har Yaesu någonting de kallar för ”K-faktor”. Det kan verka kryptiskt men i själva verket är det helt enkelt bara en siffra som räknas fram genom att multiplicera all vikt ovanför rotorn med antennens svängradie.

Om vi tittar på exemplet ovanför så står det K-Factor (K-faktor) 230 som alltså är en uppgift som inte har någon sort. Matematiskt sett (om du nu är hängiven det intresset) så skulle sorten ha varit ”kgm” vilket alltså är vridmoment.
En K-faktor på 230 betyder t ex följande:
Om du har rotorn sittande i en fackverksmast och din antenn har en svängradie som är 3,5 meter så får allting ovanför rotorn väga högst 65kg. Då måste allting räknas in det vill säga både själva antennen, kablar, maströr och allt annat du satt fast ovanför rotorn. Tänk på att allt detta så att säga vilar på rotorns överdel, som en total vikt. Har du kablar, maströr och annat som väger, låt säga 15kg, så får antennen väga högst 50kg. Räkna 3,5×65=227. Det klarar sig alltså precis!

Vridradien på en antenn är inte samma sak som halva bomlängden!

Om du har en antenn som väger t ex 14kg och en som väger 22kg på ett maströr av aluminium som har godstjockleken 4mm och yttre diametern 50mm och samtidigt är 4 meter långt (väger 1,5kg/m) tillsammans med koaxialkablar på 2kg så blir den totala vikten 44kg.
Men i just det här fallet har du två antenner och de sitter ovanför varandra. Då måste du räkna ut en K-faktor för varje antenn och lägga samman de olika värdena du får fram. Eftersom kablar och maströr sitter mitt i hela tyngdpunkten så delar du upp den vikten på antalet antenner innan du räknar ut K-faktorn för varje antenn. Antennerna har olika vridradie och du måste då göra så.

Räkna så här:
Den antenn som väger 14kg har en vridradie som är 2,5 meter och den antenn som väger 22kg har en vridradie som är 4 meter.
K1: vridradie x (antennvikt (14kg) + halva maströrets vikt (3kg) + hälften av kabelvikten (1kg)) = 45
K2: vridradie x (antennvikt (22kg) + halva maströrets vikt (3kg)+ hälften av kabelvikten (1kg)) = 104
Total K-faktor = K1 + K2 = 45 + 104 = 149
Det finns alltså en stor marginal för rotorns specificerade K-faktor som är 230.

Yaesu skriver i sin instruktion för den här rotorn att det är rekommenderat att hålla sig till högst 60% av rotorn specificerad K-faktor, men inte ett krav. I det här exemplet är 149 cirka 65% av värdet 230 och alltså kommer det att gå utmärkt. Trots att det är strax över rekommendationen. Rotorn håller.

Du monterar din rotor på toppen av ett maströr istället för inuti en fackverksmast!
Det här måste vi titta närmare på! Du vill ju ha din rotor i toppen på ett maströr och då finns det ju inget stöd för det röret ovanför rotorn, så vad händer då?

Ovanför din rörmonterade rotor sätter du en kort bit rör som din antenn ska fästas på. Om du kan se framför dig hur det kommer att se ut så förstår du att när det blåser så kommer antennen att tvinga det korta röret att bryta i rotorns övre rörfäste, inte sant? Det kan bli en väldigt stor påfrestning för fästet i rotorn!

I rotorns specifikation står det ingenting om vad den klarar för den här typen av montering. Men det står i rotorn instruktionsbok, som följer med när du köper den! Var uppmärksam på här! Det är ju en viktig sak att få veta! I instruktionen står det ”less than 0.45” av någonting. I rotorexemplet ovan står det Wind Load (vindlast) 2,2 kvadratmeter. Alltså får vindlasten inte vara större än 0,45×2,2. Om man uttrycker sig på ett tydligare sätt så får vindlasten inte vara mer än hösgt 45% av den totala vindlasten som står i specifikationen. I det här fallet blir det 1 kvadratmeter (0,45×2,2).

Det står också en annan sak i instruktionsboken. Det står att röret ovanför din rotor inte får vara längre än 0,4 meter! Så här skriver tillverkaren för att du ska veta gränserna för hur du kan montera din planerade antenn om du har rotorn i toppen på ett maströr. Nu vet du alltså följande:
Maströret ovanför rotorn = högst 40 centimeter.
Maximal vindyta i antennen = 1 kvadratmeter.
Men det är inte slut här! Tillverkaren skriver också att du ska hålla dig med en säkerhetsmarginal och den är 60%. Alltså får du inte ha en antenn som har större vindyta än 0,6 kvadratmeter! (0,6×1)

Som du ser så är det väldigt mycket svagare konstruktion om rotorn sitter ensam på toppen på ett rör.

Alltså, om du ska ha någonting annat än en liten riktantenn ovanför din rotor så är det mycket klokt att titta närmare på vad en fackverksmast möjligen kan kosta!

Vindyta, vad är det och hur tar man reda på det?
Vindytan på en antenn står normalt i specifikationen för den antennen du köper.
Om du bygger din egen antenn så räknar du bara ut hur stor verklig yta som alla rör och fästen motsvarar. Det är viktigt att du håller dig till kvadratmeter så alla millimetrar och centimetrar måste räknas i meter. Om du gör så här så måste du tänka på hur antennen tar upp vinden när det blåser. Om ytan på din bom är mycket större än alla elementens yta, så kan det vara klokt att inte vända ”bredsidan” mot vinden när det blåser som mest.

När man räknar med vindtryck så brukar man vanligen försöka räkna in det undertryck (nu blir vi lite extrema kanske) som uppstår på ”baksidan” av rören, där vinden bara drar förbi. Därför är det vanligt att man använder sig av en ”formfaktor för runda rör” och det är 1,2 multiplicerat med den verkliga ytan som du räknade fram på egen hand.

Ett exempel:
Du har tillverkat en Yagi för 20mb som är stor och fin. Du är nöjd med det du gjort och räknar med stor möda (och mycket besvär) ut att alla ytorna inklusive bommen är 1,9 kvadratmeter. Nu räknar du in formfaktorn för runda rör: 1,2×1,9=2,28 kvadratmeter. Nu är du på säkra sidan vad gäller vindens tryck på din antenn när det blåser.
Eftersom du är noggrann så vill du också veta hur stor kraften blir av vinden på din antenn. Du räknar så här:
Kraften på antennen = 0,0653 x vindhastigheten i kvadrat (m/s) x verklig vindyta (Svaret blir i kilogram) och om du tror att det kan komma att blåsa 30m/s så blir hela uträkningen så här:
Kraften på antennen = 0,0653 x30x30x2,28 = 134 kg ! Det blir en hel del det, eller hur?
Om nu antennen sitter 40cm ovanför rotorkåpan så blir brytmomentet 0,4×134=53,6 kg!
Men du kan också jämföra det här med att du håller ett rör rakt ut ifrån dig som är 40cm långt och så hänger du på 134kg i änden. Hur tungt är inte det, säg? När det blåser 30m/s så är krafterna inte att leka med precis! Och hur sitter alltsammans fast? I en gammal förvittrad skorsten, eller?

Man ska inte vara utomhus när det blåser så här mycket! Om du håller upp en plåt som är 1 kvadratmeter rakt mot vinden vid 30m/s så får du hålla emot med nästan 60kg för att du inte ska flyga iväg!

För att nu inte måla upp ett skräckscenario så ska vi tänka på att det vanligen inte blåser mer än 25-28 m/s. Inte ens när det är full storm. Men det är klokt att vara förberedd på 30 m/s!

Enligt SMHI blåser det mest högt ovanför marken och då brukar man säga att det är på 50-60 meters höjd. Nära marken blir det friktion för vinden och då blåser det mindre, kanske 85-90% av vinden på den höga höjden, eftersom det finns både skog och bebyggelse som hinder.

Alltså, var noga med var och hur du sätter dina antenner om din rotor ska sitta på toppen av ett rör!

Rent allmänt om rotorer och lite tankar värda för dig att tänka
Det finns väldigt många saker som spelar roll när du ska välja en lämplig rotor. De flesta tänker i första hand på vridmomentet. Hur stor antenn kan rotorn vrida runt?
Bromsmomentet tänker man på eftersom antennen inte får sätta igång att vrida sig själv när det blåser. Den ska stå stilla åt det håll som bestämts av manöverenheten.
Hur tung antenn kan man ha på rotorn? Det är viktigt särskilt om man gör sin egen monster-Yagi. Det blir gärna så att man lite grand tar sådant man har och det är svårt att tillverka antennen efter regeln om lägsta möjliga vikt. Mindre antenner för 20-10mb med kanske upp till 5-6 element brukar sällan bli så tunga att man måste välja en rotor efter just tyngden på antenn och maströr.
Det finns väldigt tunga antenner naturligtvis. Ett exempel på en riktigt trevligt tung antenn är Cubex MANTIS 4L5B, en 4 element Quad för 20-10mb som även har 2 element för 40mb. Eftersom det alltså är 6 band i den antennen och bommen är 9 meter lång så blir vikten avsevärd. Denna antenn väger 80kg! Plus alla kablar som hängs upp och toppröret får inte glömmas bort heller. Alltsammans kan handla om bortåt 100kg. Det finns de radioamatörer som tillverkat sin egen Yagi för 80mb, till och med. Då räknar man gärna med Ton istället för kilogram. Och det blir till att göra sin egen rotor också! Hela masten får troligen vridas runt.
En annan viktig sak att tänka på är självklart priset på rotorn. När man vet hur man ska kunna bedöma, och räkna ut, gränsvärdena för antennparken man planerar så får man helt enkelt titta runt bland de olika tillverkarna och se vilka rotormodeller som kan passa. Och för att nu upprepa en viktig devis: köp inte en rotor som passar ”precis”! Köp då den större modellen!

Viktigt om du fäller din mast med rotorn monterad!
När du fäller en fackverksmast så kan självklart din rotor sitta kvar. En mast som är nedfälld brukar få ligga så tills allt arbetet är klart och du får tid att resa upp den igen. Det kan ta alltifrån en dag till veckor eller månader, eller hur? Ibland kan en mast bli liggande över vintern.
Tänk på att du måste täcka över din rotor om den ska sitta kvar under tiden masten ligger ner! Detta är fruktansvärt viktigt! Det kan inte nog betonas hur viktigt det är!
Det är nämligen så att rotorer är ”vattensäkra” när de sitter som de ska, i en upprättstående mast eller på ett rör, men de är absolut inte vattensäkra när de ligger ner! Obs! Obs! Obs!
Lägg en plastpåse eller vattentät duk över rotorn så att det inte finns någon möjlighet för vatten att kunna tränga in i den skarv som finns mellan rotorns över- och underdel.

Om du har otur och vatten har trängt in så kommer du att få en fastfrusen rotor omedelbart när minusgraderna sätter in på vintern. Det går inte på något vis att få en sådan fastfrusen rotor att släppa. Och om den släpper när det blir plusgrader så fryser den fast så snart det blir minusgrader igen!

Skulle det vara så att du är osäker på om det trängt in vatten i din rotor så plocka ut den ur masten och plocka isär den försiktigt så att du kan ta reda på hur det ser ut inuti. Har du aldrig tagit isär en rotor tidigare så be om hjälp av någon som du vet att du kan lita på och som i bästa fall har tagit isär rotorer tidigare. Om du är tvungen att skicka din rotor till ditt säljställe så bered dig på att detta kan bli dyrt! Det är mycket arbete och motorenheten kan behöva kalibreras mot manöverenheten efteråt så den måste du skicka med.

Alltså, se till att alltid täcka över en rotor som ligger ner utomhus!

Slutligen några varnande ord.
1. Det finns väldigt billiga rotorer, alltså riktiga lågprisvarianter. Det är inte alls ovanligt att de är så billigt konstruerade att de inte ens är centrerade. Maströret som ska vridas runt kommer då att gå i en egen liten cirkel. Billiga rotorer bör användas till mycket små antenner enbart.
2. Sådana rotorer som ska monteras på sidan av ett maströr behöver ha ett stöd för det roterande röret. Glöm inte det! Den brytkraft som uppkommer från antennen på ett stycke rör kan vara helt förödande för rotorn.
3. Köp ALDRIG en rotor som inte är CE-märkt! Såvida inte du har en egen tillverkning av någonting i ditt eget företag och ska förfina din slutprodukt, där rotorn ingår, för att sedan få till ditt eget CE-godkännande.

 

Lycka till med rotorköpet!

73 – Bengt SM6FUD